Nu försöker vi med det här med fototävling igen, denna gång på Josefines blogg., med bilden på den här underbara lilla tjejen och önskemål om det här stativet om jag vinner.

Det här var en av dem roligaste photoshootsen jag haft om jag ska vara ärlig. Jag minns hur hon kom och knackade på min dörr och frågade mig jag vill komma ut och  spela badminton. Vilket vi ofta gör. (Som hon dessutom spöade mig i med hastlängder , *PINSAMT* spöad av en som är halva ens ålder, bra jobbat Elin). Jag minns hur bollen flög iväg och landade i mammas lilla trädgårdsland (som mest består av blombuskar) och hur hon utan tvekan hoppade in. Busfrö som hon är började hon sedan gömma sig för mig och det var så otroligt gulligt att jag sprang in efter kameran. (se inläggen här, här och här)

 Hon sken som en sol då hon poserade för kameran och till slut hamnade hon bara på gräset. Hela gräsmatan var full av små vita och rosa små blommor och jag började kasta dem på henne och det blev självklart krig. Hon stoppade en blomma i munnen, ni vet som en cowboy från gamla västern. och sa "Fota mig nu, Elin". Lägg dig ner då sa jag. Men det ville hon inte för att hon kanske då kunde få grönska på sin fina rosa klänning, vilket ju vore katastrof, så jag sprang in och hämtade en filt  och bredde ut hennes långa hår och kastade blommor i det. "Ta några bilder  utan blomman i munnen nudå och det är det ögonblicket som är fångat här. Vad jag älskar med den här bilden är att hon på något sätt påminner om en outslagen blomma, som har hela livet framför sig att breda ut sina kronblad, Så ung, så mjuk, så naturlig och så livsglad.