Förra veckan så bjöd både musikettorna och tvåorna till musikcafé, så jag och flera andra musikälskare drog oss dit för att lyssna. Åh vilket ös! Fick dock bara med mig kameran till tvåornas.

Denna tjej får verkligen mitt fotosinne att brinna... och nedan finner ni nog anledningen. Men hon har inte bara fina drag...utan är riktigt riktigt härlig och rolig också... vilket gör mig väldigt glad över att få kalla henne vän. Mer bilder får ni iallafall se i början av nästa vecka! 

Kan du tänka dig hur det känns att försöka beställa glass åt ca 15 pojkar som på ett språk du inte riktigt behärskar, försöker uttrycka vilka smaker de vill ha... samtidigt... allihopa..  det var en erfarenhet jag fick i somras.

 

Den här sommaren hade jag äran att få jobba som lagvärd, guide och tolk för ett fotbollslag med 11 åriga pojkar från Guatemala, vilket kan ha varit bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Under 5 intensiva dagar med arbetstider från 9 på morgonen till sent på kvällen fick jag följa med dessa härliga killar. Vilket lämnade mig med ca 30-40 nya vänner från olika länder och betydligt bättre spanska. Även om vi inte alltid förstod varandra till 100 % hade vi väldigt roligt och jag har nog aldrig tidigare insett hur mycket det faktiskt går att säga till varandra utan att använda ord.

 

Pågrund av skolstressen har jag inte orkat ta itu med bilderna förrän nu vid jul, men eftersom dessa minnen betyder så mycket för mig, vill jag även dela dem med er!

Just nu håller jag på och förbereder mig för lite av en nystart när det kommer till den här bloggen.

 

Jag har så mycket att ge just nu... så mycket ny erfarenhet som jag vill dela... så många bilder som jag hoppas kunna inspirera med... så många ideer att förverkliga. Jag har missunnat mig själv och mina intressen så länge nu... men det är det slut med.

 

Mer än så tänker jag dock inte säga just nu! Håll gärna utkik famöver dock... för nu är jag tillbaka... förhoppningsvis starkare än förrut.

 

I londons hjärta, bara ett hundratal meter från det välkända turistmålet "Tower bridge" så fann vi denna mysiga plats gömd bland de höga ultra-moderna byggnaderna. Synen av barnen som roade sig själva fick verkligen mina foto-fingrarna att börja klia. Jag har alltid älskat vatten. Jag har alltid älskat den lungnande känslan av frihet, när jag har svävat fram igenom det, likväl som jag, likt de flesta barn, alltid har älskat utmaningen med att gå så nära en vattenspridare som möjligt utan att bli träffad av dess strålar. Jag är känner mig ganska nöjd med månadens projekt, för att dessa bilder får mig att minnas hur det kändes att vara ett barn igen, ni vet sådär oförklarligt lycklig och bekymmersfri, näst intill hela tiden. Hur det kändes att spionera på sina föräldrar eller att gömma sig för bilar som passerade på vägen och förstås hur det kändes att springa genom sprinklers likt de på torget i London. Jag hoppas innerligt att dessa bilder kan bringa fram minnen även ur ert förflutna, på samma sätt som de gör för mig.

 

Detta inlägg är en del av ett fotoprojekt som jag har tillsammans med fyra stycken andra fotointresserade tjejer.  Klicka här för att se tolkningar på andra teman. Glöm inte att titta på de andra tjejernas tolkningar genom att klicka på länkarna nedan. 

  

 

 

Varje månad så har jag och 4 andra tjejer ett fotoprojekt som går ut på att vi väljer, tolkar och utför ett tema. Denna månad kände inte jag något behov av att ta någon bild eftersom jag visste att jag redan tagit bilden jag eftersökte. Ända sedan jag var liten så har jag alltid längtat till fredagarna, inte enbart för att det innebar godis och för långfilmen som brukade gå på disney channel klockan sju. Utan pågrund av våra familjemiddagar. Jag vet inte hur många gånger jag lovat kompisar att jag skulle komma så fort jag ätit middag och sedan dykt upp över 4 timmar sedan för att middagen dragit ut på tiden. Det är då vi skrattar, delar historier, pratar om våra veckor och helt enkelt spenderar tid som en familj. Det är då jag känner mig som mest hemma. 

 

För att titta på de andras fina insatser så kan ni klicka på länkarna nedan.

Hanna - Emma - Linn - Sanna

 

Två gånger per år så fylls vår lilla stad till bristningsgränsen, under Pite summer games, fotbollsturneringen som varje år i slutet av juni utspelar sig i vår lilla stad och som lockar hit tusentals människor från hela världen. Faktiskt är det nästan lika många besökare som invånare i staden. Vilket jag fick lärdom om när jag jobbade som guide/tolk Den andra gången är "Piteå dansar och ler" eller "Piteå super och spyr" som det kallas i mången folkmun, som denna helg dansade in på våra gator. Jag är en person som älskar festivaler, eftersom att de fyller städer med en puls och glädje som enbart festivaler kan. Men som småstads tjejen jag är så måste jag även säga att det är ganska skönt när det är över också. Här har ni iallafall bilderna från mitt PDOL.

Jag har aldrig varit med om att en sommar anlänt mer lägligt, det har gått över en månad sedan vi slutade skolan, men stresskänslan och slitenheten har inte riktigt släppt sitt grepp om mig ännu. Jag insåg nog inte hur stressad jag varit nu i våras, förrän jag fick sommarlov på riktigt efter två och en halv veckas arbete. Jag gick näst intill bokstavligen i idé, instängd i mitt rum under en vecka. Ända tills vi skulle till London, då jag kände mig äntligen kände orken för att ta mig ur mitt lilla kryp in.

Men det är först nu som jag börjar känna hur viljan inom mig att göra saker och skaparlusten vaknar till liv igen. Vilket känns riktigt härligt då jag har ett år av ogenomförda idéer att ta i tu med och månader av orörda bilder att damma upp. För att inte tala om mitt rum som fler än en gång benämnts som naturskatastrof, med okänt antal omkommna, av min käre Isak.

Pågrund av stress har jag även missunnat mina kära vänner, vilka jag tänkte försöka styra upp lite planer med.  Men först ska jag göra saker för mig, och det ska bli oerhört roligt. Jag börjar äntligen känna mig levande igen, sådär som endast bara fötter mot gräs, ljusa långa nätter, longboardturer på solblekta asfaltsgator, regniga promenader utan jacka, midnattsbad och frodig grönska kan få en att känna. Idag hittade jag mig dessutom en trevlig fototidning som verkligen inspirerade mig, så jag sitter nu här och gör mitt bästa för att verkligen utnyttja inspirationen fullt ut när den äntligen fyller min kropp och själ igen.. 

 

 

 

 

Här hittar ni de andra tjejernas fina bilder

Hanna - Sanna - Linn - Emma

Jag vet inte vad det beror på egentligen, men det finns inget som bringar fram sommarstämmningen inom mig så snabbt som en skolavslutning. En sista dag som avslutas med något litet extra och som bringar fram oerhörda känslor av frihet inom mig. Eftersom vi gymnasieelever inte har något "firande" förrän i trean så känner jag mig riktigt lyckligt lottad som kunde åka och titta på Saras, där hon dessutom underhöll med "Thinking out loud" - Ed Sheeran och "First day of my life" - Bright eyes, tillsammans med sin kompis Eric, vilket lockade fram många stolta leenden hos syster hennes. Förutom att de framförde låtarna så himla bra så var de riktigt stiliga också, vilket ni nog kan se på bilderna nedan. Jag fick även tillfälle att krama om gamla saknade vänner och föredetta lärare, vilket var riktigt riktigt trevligt det med. 

Idag är ingen vanlig dag, för just idag fyller denna stiliga kille, som lyckliga jag har äran att kalla min pojkvän, hela 17 år. Eftersom han är väldigt förtjust i Sagan om ringen, så beställde jag hem ett exemplar av "the one ring" åt honom. Jag var så ivrig och uppspelt, att jag inte kunde hålla mig till hans födelsedag så jag gav honom den redan i fredags och det var så himla roligt att se hans min när han öppnade sitt paket. Så roligt att få chansen att göra honom lika glad som han gör mig.

Har näst in till varit där hela helgen, utöver det så har jag hunnit se Jurassic world med honom och några fina vänner.

 

Imorrn kommer ni att få se lite bilder från min systers avslutning och från min sista dag med klassen innan sommaren. Hoppas att ni har haft en trevlig helg.

Som ni nog vet vi det här laget så har jag och fyra andra tjejer ett fotoprohekt tillsammans som går ut på att tolka och genomföra ett särskilt tema varje månad.

 

Jag hade otaliga ideér till detta tema, men jag hann inte genomföra någon av dem då de antingen krävde ett särskilt ljus, någon form av rekvisita jag inte hunnit skaffa, en frivillig "modell" eller liknande. Jag var helt övertygad om att jag vill ha få till någon slags rörelse oskärpa iallafall. Så sista kvällen gick jag, desperat,ut för att försöka fånga något i dagens sista strålar. Den enda idéen som jag faktiskt kunde genomföra helt själv, men som var mitt absolut sista alternativ.. Det blev så mycket bättre än förväntat, då jag anser mig vara rätt dålig på att fota självporträtt, men denna gång blev jag ärligt talat nöjd :')

 

Glöm inte att kolla på de andra tjejernas fina tolkningar - Hanna - Sanna - Emma - Linn

I fredags så skrev jag kursprovet i kemi, efter flera dagars intensivt pluggande.. Så i fredags bestämde jag mig från att ta mig en hel dag off från skolan, trots allt som måste göras. Hamnade av en slump inne i blomsterhandeln när jag tog en promenad på stan med mina vänner och bestämde mig för att köpa växter till ett växtterrarium, som jag så länge suktat efter att få göra. Att göra ett växtterrarium är både enkelt och relativt billigt. Något som är otroligt enkelt och relativt billigt, men ett väldigt fint tillskott till fönsterbläcket.