När man har en dröm, ni vet en sådan dröm som man nästan inte vill nämna för sig själv eftersom att det nästan känns lite för otroligt. Som att man inte riktigt vill ge sig själv falska förhoppningar... För mig är att jobba som fotograf den drömmen. I stort sett alla har en kamera numera, konkurrensen är väldigt stor, det är svårt att slå igenom och det är svårt att försörja sig på det.

Men i höstas när jag var och åt sushi med min vän Emma så hände något... vi pratade om hur oerhört nördig jag är när det kommer till foto och butikschefen måste ha hört våran konversation... för han kom fram och frågade om jag kunde använda mig av photoshop och ta bort bilders bakgrund, till en början förstod jag inte riktigt varför han frågade så mycket... men vips så hade jag ett jobb. Mitt första riktiga betalda jobb som FOTOGRAF. Jag kunde knappt tro det, några hundralappar och lite gratis sushi då och då, det kändes alldeles för bra för att vara sant. Men det hände faktiskt.. och det gav mig sådant driv att fortsätta sträva mot min dröm.

 

Lite senare den hösten så delade jag och min familj hytt med en trevlig kanadensare som visade sig vara fotointresserad. Han visade mig några av sina bilder och jag visade några av mina och vi satt och pratade i timmar våra liv språkskillnader, drömmar och duktiga fotografer... mötet med honom gav mig ytterligare en kick i rätt riktning.