PDOL - Pitea dansar och ler
Två gånger per år så fylls vår lilla stad till bristningsgränsen, under Pite summer games, fotbollsturneringen som varje år i slutet av juni utspelar sig i vår lilla stad och som lockar hit tusentals människor från hela världen. Faktiskt är det nästan lika många besökare som invånare i staden. Vilket jag fick lärdom om när jag jobbade som guide/tolk Den andra gången är "Piteå dansar och ler" eller "Piteå super och spyr" som det kallas i mången folkmun, som denna helg dansade in på våra gator. Jag är en person som älskar festivaler, eftersom att de fyller städer med en puls och glädje som enbart festivaler kan. Men som småstads tjejen jag är så måste jag även säga att det är ganska skönt när det är över också. Här har ni iallafall bilderna från mitt PDOL.
Photocred på bilden ovan till min kära vän Hanna som lyckades fånga minen på Niklas och Elias när de åkte mot möjlig död.
Hittade ett par jättefina skor som någon (förmodligen väldigt packad) människa lämnat efter sig på marken.
DAG 2
Det kan vara så att jag och Isaks vänner lite smått drog honom med oss till festivalområdet, och därför ville han envisas med att se olycklig ut varenda gång jag vinklade kameran mot honom, bara för att jag alltid skulle minnas vilken uppoffring han gjorde.
Fast som ni kan se lyckades han faktiskt ha lite roligt också, så roligt att jag faktiskt fick ta en bild på honom ;) Jag älskar dessutom hur mycket han och Edwin ser ut som ett lyckligt par på denna bild, så mycket att jag nästan börjar undra om jag inte har lite konkurrens.
Jag fick dessutom för första gången i mitt liv äta fish and chips i tidningspapper = <3
En annan grej jag finner lite tråkigt med festivaler rent ljusmässigt är att de färgade ljusen totalt utrotar nästan all naturlig hudton, även om ljusen har sina fördelar för bilder också. Så efter ett antal desperata försök att göra den någorlunda naturlig i photoshop så slutade det med att nästan alla bilder blev svartvita av den enkla anledningen att för att det kändes enklare så. Vilket jag upplever dessutom bidrog till att bakgrunderna blev mindre röriga då det fanns massor av olika färger som inte gick ihop.
Eng Translation // Twice a year, our little town is filled to the limit of breaking with people. Thev first time during Pite Summer Games, the fotball tournament that every year brings tousands of visitors from all around the globe to our little town.In fact, here are almost as many visitors as citizens walk our streets during theese four days in the end of june, a number which is steadily increasing each year. A fact which I came to learn when working as a guide/translator this year. the second time is during "Piteå dansar och ler" (Piteå dances and smiles) or "Piteå drinks and throws up" as some prefer to call the festival. I myself enjoy how the city is filled with pulse and joy, in a way that only a festival brings. But as the small town girl I am, I must say that I like the feeling of calm, when it all comes to an end, aswell. Here´s my experience of this year´s edition of PDOL.
A thing I find quite boring about festivals and concerts is that the coloured lights often completely erases the natural skincolour, often beyond saving. "The coloured lights do have their pros aswell of course) Lucky enough most of them looked great in black and white, a solution which of course felt much easier then putting tons of effort in good skincolour.
Trackback
