Minnen från sommarens glada dagar
Kan du tänka dig hur det känns att försöka beställa glass åt ca 15 pojkar som på ett språk du inte riktigt behärskar, försöker uttrycka vilka smaker de vill ha... samtidigt... allihopa.. det var en erfarenhet jag fick i somras.
Den här sommaren hade jag äran att få jobba som lagvärd, guide och tolk för ett fotbollslag med 11 åriga pojkar från Guatemala, vilket kan ha varit bland det roligaste jag har gjort i mitt liv. Under 5 intensiva dagar med arbetstider från 9 på morgonen till sent på kvällen fick jag följa med dessa härliga killar. Vilket lämnade mig med ca 30-40 nya vänner från olika länder och betydligt bättre spanska. Även om vi inte alltid förstod varandra till 100 % hade vi väldigt roligt och jag har nog aldrig tidigare insett hur mycket det faktiskt går att säga till varandra utan att använda ord.
Pågrund av skolstressen har jag inte orkat ta itu med bilderna förrän nu vid jul, men eftersom dessa minnen betyder så mycket för mig, vill jag även dela dem med er!
// Eng translation:
Can you imagine what it´s like trying to order ice cream for 15 boys, all trying to present their request of flavour to you.... in a language you do not master entirely.... at the same time. This summer I got to experience that...
I had the honour of working as a teamhost and guide for a footballteam of 11 year old boys from Guatemala, which might have been one of the funniest things I´ve done during my entire life. During 5 intense days, working from early morning til late night, I got to follow their boys during the tournament as a translator and guide. Which left me with 30-40 new friends of different etnicities and far better spanishskills. Even if we did not understand each other entirely all the time, we had a lot of fun and I have never realised how much that can be said without using words.
Because of a lot of pressure in school, which is someone one should expect during the second year of the scienceprogram, I didn´t even touch the pictures until christmas last year. But since these memories meen so much to me, I though I might share them with you anyways.
Trackback
