The golden time of life
Åh, vad jag längtar efter att få vara liten igen när jag ser dessa bilder, jag skulle göra så mycket för bara en dag. Det var så enkelt alltihop och i stort sett ingenting förväntades av en. Sådant som gymnasieval och prov existerade inte i ens huvud för det var fortfarande långt borta och fullkomligt oviktigt för ögonblicket. Man kunde klä sig hur man vill, vara som man ville och göra som man ville utan att folk tyckte det var det minsta konstigt.
Jag minns också hur jag trodde att jag automatiskt blev cool när jag satte på mig mina turkosa och rödblommiga solglasögon och hur jag, min syster Sara och min farmor gick 5 varv runt hennes jättelika trädgård för att sedan ha picknick precis bredvid huset. Eftersom att jag levde med uppfattningen om att man var tvungen att gå långt för att kunna ha picknick.
Jag minns hur jag aldrig tröttnade på kurragömma och att jag lekte det hela tiden i både tid och otid, jag var tyvärr riktigt duktig på det också till mina föräldrars förtret.
När man var liten längtade man alltid tills man blev stor, det gör jag fortfarande, jag ser fram emot allt nytt och spännande som kommer hända. Men samtidigt vill en del av mig bara krypa ihop i pappas famn och vara liten igen, bara för att glömma alla bekymmer en stund.
Trackback
