Det är verkligen inte ofta som min lillasyster frivilligt går med på att bli fotograferad... Men jag njuter verkligen lika mycket varje gång.. varför, vtror jag inte att ni behöver mer än en blick på dessa bilder för att förstå.

Men det absolut roligaste med att fotografera henne är att titta på bilderna efteråt... Det är nämligen så att hon har rätt svårt att vara seriös, vilket innebär att hon gör någon helgalen min på åtminstone 50% av bilderna.... och att hon viker sig av skratt över minen hon just gjorde på nästan lika många.

Dessutom råkar hon vara en av de roligaste människor jag vet och  lyckas därför göra fotandet, som redan på egen hand är underbart, ännu roligare.

Hon är bra min tös <3

Likt en åttaåring stutsade min snart 15åriga lillasyster in i rummet med ett stort entusiastiskt leende på läpparna "ELIN KOM VI MÅSTE LETA PÅSKÄGG :DDDDD", precis lika barnsligt entusiastisk krängde jag på mig en hoodie och ett par löpartights varpå vi begav oss ut på den årliga påskäggsjakten. Jag och min lillasyster är väldigt noga med traditioner eftersom att vi inte vill tappa den där underbara känslan som alla högtider förde med sig när man var yngre. Riktigt roligt hade vi iallafall och jag tycker att alla ni som läser detta också borde ge er ut på äggjakt. Oavsett om du är sexton eller fyrtiosex, för som rubriken säger.. man blir aldrig för gammal för en påskäggsjakt.

 

När man har en dröm, ni vet en sådan dröm som man nästan inte vill nämna för sig själv eftersom att det nästan känns lite för otroligt. Som att man inte riktigt vill ge sig själv falska förhoppningar... För mig är att jobba som fotograf den drömmen. I stort sett alla har en kamera numera, konkurrensen är väldigt stor, det är svårt att slå igenom och det är svårt att försörja sig på det.

Men i höstas när jag var och åt sushi med min vän Emma så hände något... vi pratade om hur oerhört nördig jag är när det kommer till foto och butikschefen måste ha hört våran konversation... för han kom fram och frågade om jag kunde använda mig av photoshop och ta bort bilders bakgrund, till en början förstod jag inte riktigt varför han frågade så mycket... men vips så hade jag ett jobb. Mitt första riktiga betalda jobb som FOTOGRAF. Jag kunde knappt tro det, några hundralappar och lite gratis sushi då och då, det kändes alldeles för bra för att vara sant. Men det hände faktiskt.. och det gav mig sådant driv att fortsätta sträva mot min dröm.

 

Lite senare den hösten så delade jag och min familj hytt med en trevlig kanadensare som visade sig vara fotointresserad. Han visade mig några av sina bilder och jag visade några av mina och vi satt och pratade i timmar våra liv språkskillnader, drömmar och duktiga fotografer... mötet med honom gav mig ytterligare en kick i rätt riktning.